Intervju- Maria Jansson ”Jag tänker bli bäst i världen!”
Som coach möter jag många fantastiska människor, en del kämpar med övervikt, andra med att kunna springa igen efter graviditet och förlossningen, några med att kunna genomföra ett triathlon eller en halvmara. Jag möter så många härliga människor som alla jobbar mot sina mål! Men hur gör man egentligen för att våga sätta upp mål? En del tycker ju det är jätteläskigt! Jag fick en pratstund med Maria Jansson, en av Sveriges bästa ultralöpare och en av de modigaste jag vet när det gäller just att sätta upp mål. Maria är klient hos mig sen många år, jag har hjälpt henne med kosten inför alla stora tävlingar de sista åren och även varit involverad i hennes styrketräningsupplägg. Jag har sett på nära håll vad det innebär att våga sätta höga mål och sen verkligen kämpa för att nå dem med både hjärta och själ. Är det nån som kan peppa er till att våga drömma större kring er träning, ert liv eller er hälsa så är det hon!
Vill ni veta mer om Maria så hittar ni henne på Instagram, klicka här. Nu kör vi intervjun!
Hej Maria! Vill du börja med att berätta lite om dig själv, vem är du?
Jag är 33 år och kommer ursprungligen från Borlänge i Dalarna, men bor sedan drygt 6 år i Solna. Till yrket är jag officer och jobbar idag på Militärhögskolan Karlberg där jag är lärare i Fysiskt stridsvärde på Försvarsmaktens idrotts- och friskvårdsenhet.
För de som inte känner till dig kan vi ju berätta att du sysslar med Ultralöpning och faktiskt är en av de absolut bästa i Europa och ja, kanske den bästa vi har i Sverige just nu? Till att börja med, vad sjutton är egentligen ultralöpning?
Ultrlöpning är egentligen allt över marathondistansen (42.195 km). Det finns lite olika former. A-B-lopp där man springer en specifik distans, t.ex. 50 eller 100 km eller 100 miles (ca 161km) antingen på asfalt eller trail. Det finns egentligen ingen bortre gräns distansmässigt. Tidslopp, som jag framförallt håller på med, handlar om att springa så långt som möjligt på 6, 12, 24, 48 eller 72h. Här finns också 6-dagarslopp. De loppen går på någon form av varvbana och du bestämmer helt själv hur du disponerar tiden, flest varv vinner. Sen finns Backyard, då springer man 6.7 km med start varje hel timme tills endast en återstår. De distanser det arrangeras mästerskap och landslag på är 100km och 24h.
Hur kom det sig att du började med detta?
Jag kommer från en väldigt idrottsintresserad familj och har tränat och tävlat sedan jag kunde gå. Framförallt längdskidor men också triathlon, friidrott och en ytterst kort karriär som skidskytt. Löpning har alltid varit en grundpelare och när jag var 17 sprang jag mitt första marathon. När jag sen gjorde min värnplikt gick det upp för mig att jag hade framgång när det blev lite kärvt och var läge att bita ihop. När jag senare utbildade mig till officer gick jag på en föreläsning med Rune Larsson och fick reda på att det faktiskt gick att springa längre än marathon (lite oklart om jag ens hade tänkt tanken att det var möjligt innan dess). Året därefter, 2008, sprang jag mitt första 6h och 2009 mitt första 24h. Sen har det bara gått utför brukar jag säga. Jag har haft äran att representera landslaget på internationella mästerskap sedan 2012.
Vad är tjusningen just med att springa långt?
För mig handlar det om att jag får jobba hårt med den mentala biten. Både i träningen inför ett lopp men också under genomförandet. Du måste vara i topptrim fysiskt, men har du inte huvudet med dig så är det kört. Dessutom så är de strategier jag använder för att nå mina mål när jag tävlar applicerbarta på många delar av övriga livet. Samt att det är nyttigt i allmänhet att göra jobbiga saker, annars är det svårt att utvecklas som människa.
Du har ju en hel del meriter i bagaget, bland annat Europamästare på 24-timmarslöpning och trea på VM på samma distans. Att satsa på sin sport såhär helhjärtat, vad kräver det i form av uppoffringar?
Jag ser det inte som uppoffringar, utan istället ett medvetet val som jag gör. Du blir inte bäst i världen utan hårt arbete. Sen är det upp till var och en att göra en värdering om det är värt det eller inte. För mig är det det och då blir valen inte svåra.
Jag råkar veta att ditt nästa mål är att bli bäst i världen. När insåg du att du hade talang för att springa långt?
Jag har lite svårt för ordet talang. Isabellah Andersson sa en gång att "talang handlar om förmågan att fokusera". Sen finns det självklart genetiska förutsättningar som inte går att påverka. Men jag har uppenbarligen förmåga att fokusera och så har jag valt rätt föräldrar haha! Just att fokusera är något jag har lärt mig under min uppväxt, framförallt tror jag att det kommer av idrotten. Samma sak när det kommer till att ta ansvar, det är en förutsättningför att lyckas med saker överhuvudtaget. Det är ingen annan som kommer göra jobbet åt mig.
Jag tror många tycker det är lite läskigt att sätta upp höga mål med sin träning. Kanske är man rädd att misslyckas, kanske orolig för att omgivningen ska skratta åt en. Hur tänker du kring detta med att våga formulera mål som kanske nästan känns omöjliga i början men som går med tillräckligt hårt arbete?
Jag jobbar väldigt mycket med delmål. Att bryta ner det till saker och tidsperspektiv som går att hantera. Att springa så långt som möjligt på ett dygn kan ju verka väldigt enkelt men är samtidigt väldigt abstrakt. Vad behöver jag ha för förmågor för att klara av det här på bästa sätt? Att först göra en sådan analys och jobba mot mål på vägen. Om jag bara skulle sätta upp ett högt mål långt bort utan något på vägen så riskerar jag att tappa motivationen och dessutom nedvärdera mig själv mycket mer om jag inte når målet, och då kanske jag aldrig vill göra samma sak igen. Sen har jag fått jobba mycket för att se saker för vad de är och hålla fokus på rätt saker. Vad "folk" tycker har jag inget intresse av. Huvudsaken att målet är viktigt för mig och att det är jag som kommer få ut något av det. Då är det lättare att hålla fokus på rätt saker. Jag kan bara påverka mig själv.
Har du någon strategi för hur du gör för att skapa självförtroende inför dina mål som du kan dela med dig av?
Som ovan, dvs att ha fokus på rätt saker. Lätt att säga, svårt att alltid göra. Jag berömmer ofta mig själv genom en fysisk klapp på axeln när jag har genomfört ett bra pass i linje med syftet och inte bara för att det står på schemat. När det går mindre bra är det viktigt att se konstruktivt på sig själv istället för att bara konstatera att "det var dåligt". Utvärdera VARFÖR det blev som det blev och om du kan påverka din situation till nästa gång.
Att våga sätta mål är för mig ett viktigt sätt att faktiskt ta sin träning på allvar. Alla vill såklart inte bli bäst i världen men jag tror många skulle må bra av att faktiskt våga sätta lite tuffare mål för sig själv. Har du några tips till den som känner att den behöver lite mer morot för att höja motivationen i sin träning? Var börjar man? Hur ska man tänka?
Fundera till på en målbild, hur är den människan som jag vill representera, varför är det så? Reflektera över din situation, vart du vill nå, och hur du ska komma dit. Därefter formulera målbilder.
Till sist- har du något mantra som du använder dig av för att peppa dig inför en tuff utmaning?
"It aint about how hard you hit, it's about how hard you can get hit and keep moving forward"
1 Du kanske också gillar
Artikel – 80/20-principen för ditt välmående
Utebliven mens pga undervikt
